Anledning 1: För att dom är snygga förståss.

Anledning 2: För att dom doftar gott, dom allra flesta i alla fall.

Anledning 3: Pioner är långlivade, med omsorgsfull plantering och väl vald växtplats blommar plantan år efter

                    år i dercennier. Om du planterar en buskpion kan den frodas i flera århundraden.

Anledning 4: Dom klarar sig med ett minimum av skötsel, vilka perenna växter klarar sig längst vid gamla

                    torp och ödehus?

Anledning 5: Det finns inga skadedjur som vill äta upp dom. Pioner innehåller ett ämne som varken

                    rådjur, gnagare eller sniglar tycker om.

Anledning 6: Och kanske bäst av allt, av alla tusentals pionvarianter, hybrider och arter finns det inte en enda

                    en som har taggar.

Säkert finns det ännu fler anledningar.

Har då pionerna inga nackdelar??

Det skulle i så fall vara att dom har en kort blomningstid.Men det är väl ochså en del av spänningen och tjusningen med det hela. Får man vänta tillräckligt länge känns det ju alldeles extra ordinärt när t.ex Svavelpionen slår ut sina knoppar. Blomningen pågår sedan en vecka till tio dagar. Sen kan man ägna sig åt att längta igen, i 51 veckor.

Om man vill ha en längre blomning i sin trädgård kan man plantera olika typer av pioner. Vildarterna blommar först, sen buskpionerna, därefter bondpionerna och sist blommar luktpionerna. Den sammanlagda blomningstiden sträcker sig då över ungefär 2 månader.

Som en kontrast till pionernas korta blomningstid kan man ju t.ex. jämföra med surfiniaplantorna som påkallar uppmärksamhet i upp till ett halvår när de ohämmat vältrar sig ur amplar och urnor. Dom börjar att blomma i maj och fortsätter i juni, juli, augusti, september ja ibland kan det dröja in i oktober eller november innan frosten äntligen får dom att vissna. Hur spännande är det med sådana förutsägbara blommor?

Nej, underbart är kort som Povel Ramel sa.

       Plantan på bilden nedan är en buskpion Rockii, en av två plantor som jag har beställt från Plommondalen.se. Den ena plantan får vita blommor som den lilla bilden visar och den andra plantan får rosa blommor.

Plantorna kom med posten, i september, de hade klarat transporten helt utan problem och såg pigga och friska ut när jag packade upp dom. Enligt uppgift (Se Plommondalens hemsida) är plantorna uppdragna i bergstrakterna i Kina på 3000 meters höjd så de skall vara vana att klara ett kallt klimat.

Jag har planterat pionerna i krukor till en början och tänker ha dom så något år tills jag har hittat den ultimata växtplatsen. Inte för soligt, i skydd för blåst och inte för nära giriga trädrötter. Så det gäller att leta upp en gynnsam plats innan planteringen blir definetiv.

Rockii-pioner får stora doftande blommor, 15-25 cm i diameter. Enligt uppgift kan en fullvuxen planta få upp till 800 blommor. Jag skulle gärna vilja se en sådan planta innan jag vill tro på den uppgiften. Jag är för min del först och främst nöjd om mina plantorna överlever den första vintern. Krukorna med plantorna har jag nu grävt ner i jorden och lagt upp lite extra jord på stammarna. De första vintrarna skall jag även täcka plantorna med lite granris. för att vara på den säka sidan.

Rockii-pionen är en vildart som fått sitt namn efter den amerikanske växtforskaren Joseph Rock.