Den första jag minns var röd.

Det var en bondpion med stora dubbla blommar som stod utanför vår köksingång.

Den andra var rosa.

Det var en luktpion som växte längre bort i trädgården, det var en urgammal planta som blommade överdådigt med hundratalet doftande blommor vid midsommartid.  

Sen har åren gått och jag har väl varit fullt upptagen med andra bestyr än att lukta på pioner.

Till för 5 år sedan då jag flyttade till en 50-tals villa med tillhörande trädgård.

När jag flyttade dit fanns det redan på plats en vit Duchess de Nemours, en rosa Sarah Bernhardt och så förståss röda Bondpioner som visade att det här var en trädgård till ett riktigt hem.

För två år sedan fick de tre befintliga pionerna sällskap av Monsier Jules Elie. Jag hade fått en rotbit av den stora rosa luktpionen som växte i min barndoms trädgård. Det första året kom det två klena blommor och det andra året, d.v.s i år har den blommat med 6 fina blommor så den ser ut att finna sig till rätta här med, även om den på sin höjd bara ser ut som ett barnbarn till den kraftiga moderplantan.

På första bilden ses de spirande skotten i april och den andra bilden är tagen i mitten av juni.