Pionsidan har bytt adress, klicka här: http://pionsidan.weebly.com/

Denna sida kommer att finnas kvar men kommer inte att uppdateras.

Vad är det för ett rufs som sticker upp i rabatten här? 

En av de pionarter som blommar allra tidigast är dillpionen, Paeonia Tenuifolia.

Det här är den dubbla varianten Rubra plena, eller möjligen heter den Flore plena.

Jag fick några rötter som jag planterade i höstas och nu skall det bli spännande att se om plantan tänker blomma i år eller om den väntar till nästa år med blomningen.

Dillpionen är en pionart vildväxande i Eurropa, den dubbla formen har funnits som trädgårdsväxt sedan 1700-talet.

Den dubbla dillpionen går inte att föröka med frö, dels är det sällan som den sätter frön och om den skulle råka göra det så blir avkommans blommor enkla. Förökning sker därför uteslutande genom delning vilket gör att förökningen blir ganskla långsam och därmed blir den dubbla dillpionen blir ganska dyr att köpa. Ett antal hundralappar får man räkna med att den kostar i handeln.  

Efter några utflykter bland blommande julrosor skall det nu bli ordning här på Pionsidan igen.

D.v.s Pionsidan skall handla om pioner.

De vedartade buskpionernas skott har slagit ut alldeles för tidigt, och försent är det att ångra sig.

Med bladanlagen tätt slutna om blomknopparna ser det ut som om dom håller för öronen till skydd mot kylan som nu har kommit tillbaka. Jag litar inte helt på att det hjälper så det är bäst att täcka över buskarna, åtminstone nattetid.

Ännu några bilder på julrosor.

Här ses hela plantan.

De nyutslagna julrosornas blommor nickar vanligtvis lite för att de inte inte skall skadas av regn och sena snöväder.

Om man vill fotografera dom räcker det inte med att krypa på alla fyra. Man får göra som humlor och bin, man får närma sig dom underifrån. Man får vicka in kameran under blomman, sikta med objektivet och skjuta lite vilt på måfå. Tar man tillräcklig många bilder får man väl alltid någon med skaplig fokusering och godkänd skärpa.

Längre fram under blomningen brukar blommorna vända sig uppåt men då har de redan klarat av sina fortplantningsbestyr, ståndarna brukar falla av och färger och mönster blir diffusare så då ser blommorna inte alls så intressanta ut längre.

Det här är en julros som jag köpte på Trädgårdsmässan i Älvsjö för några år sedan. Plantan växer i halvskugga, den trivs fint med det och blommar pålitligt varje år. Den här tyen av julrosor, Helleborus orientalis hybrider verkar vara mer lättskötta än den vanliga julrosen, Helleborus niger. Orientalis-hybriderna blommar samtidigt med snöklockor och andra tidiga lökväxter.

 Om man har möjlighet att besöka Trädgårdsmässan i Älvsjö brukar det vara ett fint tillfälle om man vill skaffa sig julrosor. Den naturliga blomningstiden för Helleborus Orientalis hybriderna brukar vara i april då mässan pågår, då brukar det finnas gott om blommande plantor att välja på . Det är en klar fördel att köpa Julrosor när dom är i blomning för att man skall kunna vara säker på att få den färg man vill ha. Om man köper julros-plantor som inte är i blom är det stor risk att det där med färgen blir en överaskning när väl blommorna slår ut, det kan ju i och för sig ochså vara skoj att bli överraskad ibland.

Visst är det spännande att se hur de tidiga pionerna som Dillpion, Svavelpion, Bondpion och Buskpion har börjat visa  livstecken efter vintern men än dröjer det ett bra tag innan blomningen är igång. Under tiden finns det faktiskt andra växter man kan titta på i trädgården t.ex. Julrosorna. Det här är en Helleborus Orientalis hybrid. Troligen är det här en "Pink Lady", men helt säkert är det inte. Etiketten har på något sätt förkommit. Efterhand som mitt växtintresse blivit koncentrerat till pioner har de andra trädgårdsväxterna fått allt mindre uppmärksamhet.

Men det ser ut som om dom klarar sig ganska bra ändå. Jag har heller inte hört att någon av dom har uttalat något klagomål när jag råkat tilltalat dom med fel namn.

 Foto : Tommy Söderlund    

I Botaniska Trädgården i Visby finns en liten pionplantering i en slänt mot söder. En ovanligt mild inledning på vintern lockade Svavelpionen att starta växtsäsongen tidigt.

Redan vid jultid syndes de röda växt-skotten över jordytan. Att det sedan blev rejält kallt under en period har tydligen inte alls bekommit växten något. P. Mlokosewitchii från Kaukasus är tydligen alltid beredd på rysk kyla. Nu står växten bara och väntar, som alla andra, på sol och värme. I mitten av maj brukar den slå ut sina gula blommar.

  De första av trädgårdens vedartade växter som visar gröna skott i år är Rockii-pionerna.

Plantorna som jag köpte från Plommondalen.se, se tidigare inlägg den 5/11-11, har övervintrat bra.

Jag täckte plantorna med granris enligt tips som jag hade hittat i  en pionbok, minns inte vilken. Enligt anvisning stack jag ner några bambukäppar runt planta och  knöt ihop dom i toppen. Sen petade jag in små grankvistar mellan plantans grenar och fullbordade det hela med att hänga några skyddande större grankvistar från toppen av "tältet"- Det hela kom att se ut som en liten lappkåta. Efterhand som vårvärmen kommer tar man bort småkvistarna och kan spara några av dom större yttre kvistarna som skydd mot nattfrost och stark sol Det är nog bra att man täcker plantorna åtminstone de första vintrarna tills dom har hunnit acklimatiserat sig ordentligt. De här pionerna är uppdragna  någonstans i de Kinesiska bergstrakterna och förutsättningarna för övervintring där ser kanske inte ut som de svenska. En fördel är säkert om man kan placera plantorna där det inte är så stark sol, för att minska risken för att plantan skall börja växa alltför tidig på vårvintern.

Plantor som är vana med det svenska klimatet, t.ex fröplantor behöver man inte pyssla om så här, dom klarar av vintern bra ändå.